Alicia, Hanna och Daniel

Vi sitter nu elva personer i en mini van påväg in till bangkok. Och jag och Hanna är smått deprimerade. När man är utomlands så tänker man bara på de bra sakna som man saknar där hemma. Som Hanna saknar sina fikastunder med sin familj, och jag saknar att komma hem till min underbara sambo. Men helt plötsligt insåg vi att det också finns en verklighet där hemma. Att jobba, äta och sova är en stor del av den verkligheten. Fast det största är ju själva stressen om att vi måste komma på vad vi vill göra med våra liv. Så som jag som vill plugga till läkare, har två år studier för att ens komma in. Samtidigt som man vill jobba, spara pengar och resa jorden runt. Det finns för mycket man vill göra men för lite tid. 

Så vi har kommit fram till att man lever ett fantasi liv här borta. 

( nu pratar jag bara för mig själv) men det här är de bästa tiden i mitt liv. Jag har träffat så sjukt underbara människor som man tycker ha känt hela livet. Vi har varit med om så mycket saker ihop, levt nära inpå men bara på 3 veckor. Det känns som om det skulle ha varit 3 år! 

Så just nu så ska kag försöka att leva mitt underbara fantasi liv, för att sedan komma tillbaka till mim (ändå ganska awesome) verklighet. 

Kommer nog inte uppdatera så mycket mer, då vi ska ut ikväll och äta gott och säga hejdå till noortje som drar vid 21. Det är också helenes sista kväll, så det ska bli minnesvärt!

Ha det så bra där hemma i verkligheten!